Idag har vi varit i stallet och ridit i det fina höstvädret. Tog inga bilder för när det är såhär kallt så vill man inte ta av sig vantarna. Haha!

Men lillan red lilla N och jag lite större F som vanligt. Jag red barbacka (utan sadel om någon inte vet vad det är) och vi red längs stubbåkrarna och lilleskrutt höll på att fara mellan öronen på N när hon (båda) blev lite för glada i farten och N blev lite busig, tvärnitar och skickar upp rumpan i vädret. Men hon höll sig kvar och trots att hon blev lite skraj vågade hon trava lite till efter. Ridning är verkligen terapi för själen. Hästar helar. 

Kanske åker ut nästa vecka ensam när lillskruttan är hos pappa och bara sätter ansiktet i manarna på de små lurvisarna. Så mycket vinterpäls redan!

 

Känns som att tiden går så fort. Redan höst och snart vinter. Har det ens varit sommar? 3 månader känns som 3 veckor. Antar att det är som de säger att ju äldre man blir desto snabbare går tiden, eftersom man har så mycket tid bakom sig redan. Det ger mig lite panik.... Det betyder ju att det kommer gå jätte fort fram till jag blir gammal och dör. Och jag har dödsångest, jag är livrädd för att dö. En av anledningarna till att håg inte kan jobba inom äldrevård. Gamla påminner mig om döden. Shit nu kryper ångesten i mig bara jag skriver om det.... Byt ämne! Byt ämne!!

 

Jag gillar ju att sjunga, hellre än bra, och gick med hörlur i ena örat på vägen hem från bussen idag. När vi kom hem så frågade skruttan:

"Mamma är inte de där i öronen till för att andra inte ska höra vad man lyssnar på?"

"Ja jooo...."

"Varför sjunger du då så man hör ändå!?"

 

Ja förlåt då.... Haha! Unge! Åh vad jag älskar dig!! 

Just nu kämpar hon för att hålla sig vaken fast hon är jätte jätte trött. Vi tittar på idol och pratar om sängar. Haha! Börjar bli trött jag med....