Jag har känt mig väldigt ledsen den senaste veckan. Jag vet i princip varför, delvis så beror det på att jag överanalyserar saker som inte behövs överanalyseras och så hetsar jag för mycket över sånt som inte behövs hetsas över. Jag vet att det kommer att lösa sig på ett eller annat sätt. Jag vågar nog inte säga det här för då rasar väl allt samman, men jag har haft en väldig tur på sistone. Ja har alltid klarat mig, även om det ibland är med en hårsmån. Jag känner mig starkare nu än någonsin även om jag har mina dagar och stunder då jag gärna kryper under en sten.

 

När min mamma här om dagen sa något om att "det är bara att göra" så kände jag att jag inte riktigt når fram med hur det är att leva med bipolär. När jag svarade "nej det är det inte" så kontrade hon med "jo det är det". Om det vore så lätt att bara göra det så hade jag ju gjort det. Ja visst jag är lat, men jag är inte så lat. Jag har städat i princip varannan dag nu den senaste 1,5 veckan, katterna fäller och det behövs. Så det beror inte på att jag är lat eller att jag inte vill. Det handlar om att min hjärna säger åt min kropp att gå och dö. Hade jag inte varit tvungen att gå ur sängen vissa dagar hade jag inte gjort det. Ibland orkar jag inte, hur mycket jag än vill orka. Jag har en viss del energi som går till det jag måste göra för att överleva, typ jobba, betala räkningar, handla, ta hand om mitt barn. Då kommer dammsuga och dammtorka lite efter, det är inte det viktigaste att lägga den lilla energi jag ibland har på just då.

En positiv sak med att vara ledsen är att jag försöker lägga mitt fokus på annat, typ städa då, än att tänka. Och jag har ju själv tjatat om det förr, att inte lägga lock på- och begrava känslor. Men det är ju exakt det jag gör när jag gör så. Men jag har ingen att ventilera med. Den jag hade förut är long gone i sitt och den andra har sina problem och ja... Jag har mina. Så jag begraver. Så länge. Det blir bättre snart!

 

Jag storstädade badrummet idag medan skrutt badade!! Tumme upp! 

 

Den här veckan har varit full fart och nästa vecka kommer bli likadan förutom att jag har kvällar och helger ledigt nu när skruttan åker till pappa. Jag har jobb måndag till fredag den här veckan och det känns toppen. Samtidigt som jag hoppas att de ringer om jobb i helgen oxå, för pengarna, så hoppas jag att de inte gör det. Det är sjukt stressande att känna att man skulle behöva jobba dygnet runt ifall att man inte får jobba mer sen, alls. Att tacka nej en dag för att man jobbat en hel vecka känns ju skitjobbigt, även om det känns lika skitjobbigt att jobba den dagen. 

 

Nu känner jag mig hyper negativ. Hade jag inte känt mig så stressad idag så hade jag tagit ett längre bad och sköljt mina tårkanaler som jag brukar. Badet är bästa stället för det. Min tankeplats och min trygga livmoder. Haha! Nej dags att krypa till kojs, försöka i alla fall. Sov 10 timmar inatt! Tog igen all sömn för hela veckan tror jag. Det är tur att man har en självständig dotter som kan fixa frulle själv.