Sa ju att det inte håller länge. Att vara glad. Fast det är ju inget konkret som hänt, utan mer psykiskt. Har hållt mig glad och intalat mig själv att bara le så fort något negativt händer. Kanske trycker jag ner för mycket? 

Jag fick en liten attack av sjukt dåligt självförtroende och känslan av att det aldrig kommer bli bra. Jag får inga svar från några jobb, har gått på 2 intervjuer av över 35 sökta jobb. Jag är dessutom en hemsk person att ha ett förhållande med, antar jag. Så singel och arbetslös i resten av mitt liv... Känns lovande. 

Jag kämpar och väntar. 

Kämpar och väntar...

Kämpar och väntar... 

 

Nån gång måste det väl vara min tur?