Inkomster: 4687 kronor
Familjeförhållande (riksnorm): 6660 kronor
Utgifter: 7564 kronor
Total: -9537 kronor

Resultat:
"Beräkningen visar att dina månadsinkomster är 9537 kronor lägre än den nivå som kan ge rätt till försörjningsstöd. Det kan betyda att du får försörjningsstöd om du ansöker. Socialtjänsten gör en individuell bedömning och kan ta hänsyn till annat än ekonomiska faktorer."

Detta är då alltså vad jag skulle kunna få per månad om de tycker att jagbehöver det. Och då är min hyra på 6864 kr i månaden och jag räknade på 0 i inkomster utom på barnbidrag, underhåll (som jag båda får hälften av) och bostadsbidrag. Och detta är samma uträkning som alla får, inga undantag. 

Lite snabb matte  då: (Är det fel uträknat ber jag om ursäkt, dyskalkuli)

9537 - 6864 - 250 (hemförsäkring) - 450 (el/kvartal) = 1973 kr att betala övriga räkningar så som internet (350 kr) och mobil (149 kr) och mat. 1474 kr för mat,hygienarticklar och kläder. Låter det som en rimlig summa för en människa att överleva på? 49 kr om dagen.

Jag har levt på det här. Jag har levt på nästan ingenting. Jag förstår varför folk bidragsfuskar, det gör jag verkligen. Det rättfärdigar det inte, det är aldrig ok. Men jag förstår ändå varför. Och inte nog att man ska leva på existensminimum, man blir behandlad som en kriminell. Man måste visa kontoutdrag varje månad du söker (för att se att du inte satt in pengar någon annanstans ifrån och inte räknat med detta som inkomst, varenda krona räknas), du måste ha kopia på alla räkningar för att styrka att de uppgifter du fyller i på papperna varje månad stämmer, du blir sedd som en lort i vårt "perfekta" sammhälle av de som sitter där upp på sina höga hästar och tjänar miljoner och äter sina salta ostron på silverfat. Man har mer krav på sig än en kriminell för att kunna få ut en liten summa pengar varje månad, för att överleva. Nej det är inte ett dugg roligt att leva på bidrag men många har inget annat val.
Jag kunde jobba, ja absolut, jag sökte jobb och jobbade extra det lilla jag fick. Lönen jag tjänade drogs av från bidraget och det kändes både skönt (för då slapp jag känna skuld över att jag "snor" skattepengar från andra) och dåligt på samma gång eftersom att arbeta inte gav mig mer än det lilla jag hade innan, saknade morot. Jag minns första gången jag arbetade och fick så mycket i lön att jag inte behövde söka bidrag för en månad. Det var himmelriket! Eller när jag äntligen fick börja plugga och fick studiemedel! Jag var rik!! (Inget gnäll om "fattiga studenter" för med fullt lån fick jag mycket mycket mer i månaden än innan!)
Så varför jobbade jag inte mer under den perioden undrar ni nu säkert? 
Jo... Jag lider av en psykisk sjudom somheter Bipolär 1. Jag visste inte detta då, men jag vet det nu. Och då hade jag inte heller någon medicin som hjälpte mig att må bättre så som jag har nu. Jag mådde pissdåligt i perioder och ibland var jag drottning över universum (manisk period). Jag hade så dåligt självförtroende att jag t.o.m tvivlade på min förmåga som förälder och inte hjälpte det att det trycktes på från ett visst håll om hur dålig jag var. Tillslut gick jag in i väggen och jag hade inte råd att söka hjälp, jag hade inte råd att gå till psykolog 3 ggr i veckan. Min ork och min livslust var kaputt! Och då hjälper inte heller stressen av att man måste söka si och så många arbeten per månad för att få bidrag som man knappt klarar sig på när man knappt orkade ta sig ur sängen på mornarna. 
Men tack vare att jag hade min underbara fantastiska mamma och hennes man så lyckades jag ta mig ut denna svacka, jag lyckades få ork att tillslut söka hjälp, jag fick ork att kämpa. Nu har jag klarat mig från bidrag i drygt 2,5 år nu och det går bättre och bättre.
Jag dör hellere än att gå tillbaka dit. Men ibland blir det ett måste för måga, även mig.

Jag undrar ibland vad som hade hänt om jag inte hade fått den här hjälpen från socialen. Jag hade förmodligen antingen bott hos mina föräldrar ett tag tills de inte orkade med mig längre eller på gatan. Jag hade kanske blivit alkoholist eller börjat med droger. Jag hade inte fått behålla min dotter, det är en sak som är säker. Jag hade nog blivit kriminell för vad skulle jag ha att förlora? Fängelset är varmare än gatan. Jag kanske rent av hade tagit livet av mig. 

Så förtjänade jag inte den här lilla hjälpen jag fick då menar ni? Är alla som får bidrag snyltare och bidragsfuskare? Tror ni fortfarande att man tjänar miljoner på att få socialbidrag? Att man gör det för att det är kul?

Jag hoppas att någon är modig nog att svara på mina frågor för jag är ärligt nyfiken på vad man tänker när man säger att man ska ta bort eller minska på välfärden (som även innefattar sjukvård, äldrevård, tandvård, väghållning, städning av gator och torg, utbildning, polis, ambulans m.m. Vår trygghet, vårt sociala skyddsnät.)

Sen har vi det här med skatter och skattesänkning, men det tar vi kanske en längre version om i ett annat inlägg. 
Vi har haft samma siffror i skatetabellen sedan 2009, på 31,42 procent av bruttolönen. Skatterna har alltså inte ökat och inte heller lönerna avsevärt mycket sedan dess, snarare minskade skatten efter 2009, medan bostad, mat, skolor, vård och omsorg blivit dyrare. 
Sedan måste man även veta vad skatten går till, för din egen skull. Bland annat din pension, efterlevnadsavgift och sjukförsäkring. 
För att inte rabbla på ännu mer så delar jag med mig av en länk eller två där man kan läsa mer om skatter och vad de går till. Mycket viktig fakta.

Länk 1: Räkna ut din skatt
Länk 2: Så används din skatt
Länk 3: Sociala avgifter

Enjoy!