Så sant så. Startade en stor och hetsig diskussion i en facebookgrupp igår. Rätt spännande och ledsamt att läsa folks kommentarer om psykisk ohälsa. Det var "de sjuka Vs de "normala"" och det är galet många som fortfarande säger att adhd, asbergers, autism, add, depression, ångest, bipolär osv går att "promenera bort".

 

- "du behöver bara röra på dig mer. Ändra kosten!"

Och det tror du inte att jag testat?

 

- "du behöver bara en vän att prata med regelbundet och öppet."

Jag pratar jämt, med alla, om mina problem. Mest för att avstigmatisera psykisk sjukdom och dels för att sprida medvetenhet. Och mina vänner vet redan allt och hur de ska göra och prata om/med/när osv. Jag har haft regelbunden samtalskontakt på psyk. Men det botar inget..

 

- "testa att skaffa en hobby, så du kommer ut lite. Det hjälper!"

Ja för min hobby är annars att ligga i fosteratällning, gråta, skaka och hyperventilera tills jag svimmar av syrebrist... 

 

- "jag är precis som du! Jag tränade bort min sjukdom med samtal."

1: du är inte som jag. Jag har mina saker du har dina. Du vet inte mina känslor och mina problem. Ingen persons sjukdom kan jämföras med någon annans. Alla som har cancer känner inte samma saker, de har olika grader, typer, mindre, mer, känner av det och vissa inte. Precis så är även psykisk sjukdom. Så jag är inte som du eller din vän, bara för att vi har samma diagnos. Sluta jämföra!

2: det som funkade för dig eller någon annan kanske inte funkar för mig. Och håll käften och tjafsa inte emot när jag talar om detta för dig för att (se punkt 1) jag är inte som du.

3: man kan inte träna bort en neurologisk sjukdom... Man kan träna på att bli bättre på att hantera sjukdomen men den försvinner inte av korsord och samtal. 

 

- "det är bara fler och fler som får diagnoser hit och dit. Är ju bara för att ha något att skylla på när det inte går bra."

Den här är den värsta. Den som säger till de sjuka att de bara hittar på. Att de bara är korkade och dumma i huvudet och försörker bortförklara det. Att psykisk ohälsa bara är ett påhitt. Man är inte sjuk på riktigt. Det är dessa människor jag hoppas att de någon gång själva råkar ut för något, typ går in i väggen eller att någon närstående råkar ut för något. Höra dom säga då att det är på låtsas. Nej självklart önskar jag ingen psykisk ohälsa, men ni fattar vad jag menar. Hatar dessa människor...

Dessutom är psykisk ohälsa mer accepterat idag än för bara 20-15 år sedan och fler vågar söka vård nu än förut. Och detta pga de som är som kommentaren ovan. Man har varit rädd att bli dömd som en plåga för samhället. Skärpning!!

 

- "det kastas medicin på folk idag. De ser det som en snabbfix men skjuter ju bara på problemen. Det botar inget."

Det finns de som inte varit vid liv idag om de inte fått medicinsk hjälp. Visst är det ingen ultimat lösning på problemet, men det är en lösning just nu och kan få personen att må bättre, tom så pass bra att man kan börja diskutera andra metoder. Men allt som oftast är medicin ett nödvändigt ont. Jag hade nog inte klarat mig utan mina.

 

 

 

Sluta se psykisk ohälsa som en hittepåsjuka och personerna där i som "en samhällsplåga". Det sätter spår ända in i själen som påverkar under hela ens liv. Inte säger man till någon med diabetes att de "bara behöver prata om det så blir det bättre". Psykisk ohälsa är en riktig sjukdom.